I från Norge var det jag til banen kom
Fråga icke jag vil ej beretta om
Varfør jag dro over grensen upp til banen lång i nord
Kanskje har jag själve glömt varför jag for
Men i från den dagen då jag la i veg
Fulgte jag den banen mödigt steg för steg
Det var sol och varme dager men i vinterns is og snö
Var det blodslit, kjöld og skort på dagligt bröd
Det var sjukdom och när du kom innom hus
Var det jäckligt der i halmen var det lus
Ingen läkare på platsen när et mineskott gikk fel
Ingen prest tok hand om sluskens arme själ
Jag var icke enda rallarflickan alls
Flickor kom det hit til banen tiotalls
Det var LappeLisa, Luse-Dora och hon Trumf-Karin
Och hon SIlverbruden och hon Tjock-Elin
Och hon Björne-Maja minnes jag så vel
I et slagsmål slog den flckan mej ihjel
I från Rombaksfjellet flög min fria sjel til himlens borg
Och på brettet står det skrivit Anna Norj
Nu er jag i himmelen och från någan sky
Kan jag titta ned på fest i banens by
Men hør ni borgarer i detta undangjömta småstads hörn
Ni får icke lov at håna Svarta Björn
I blant rallare och slusk tok jag min törn
Fjellets gossar kalte meg for Svarta Bjørn
Dette navnet som jag dog med var det hjälte hedersnamn
Känt från Kiruna og til Victoriahamn
Jag var voldsom, jag var kär og jag var stärk
Var jag gick der såg jag mine henders verk
På min vandring gjennom livet gick jag utfor många stup
Men jag sjönk ej ned til någon slags pin up
