Infruset

Skarp som nordanstormen, allas kamp mot alla, kyler genom märgen och gör hjärtan kalla Det som lövomrankat lyste varmt i solen liknar snart en boning på en ö vid poolen Men ännu därinne milda känslor bygga Sitta där och sörja, lutande och skygga Stundom de mödas kylas fjättrar skaka Vilja ut men stappla frysande tillbaka Kampens bistra frostvind isar allt det varma Alltför kallt är livet för de veka arma Längre lider vintern, kortare blir dagen Mörkare blir mörkret, blekare blir dragen Tills de milda känslor alla ligga döda, i sitt hem vid polen tigande och öde Om en fångstman kommer vindvräkt över haven, möttes han av ingen i den tysta graven