Det började med våren och med sången
Och rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Och allt rasar för oss alla, omöjligt och förbannat
Och åskan som alltid kom över oss
Och när jag stack iväg, den visste förstås
Att vi inte fick skiljas och att vi var öde ihop
Men jag tyder väl alla tecken så att de passar in i min bok
Och ditt köksbord
Aldrig har jag suttit så mycket vid nåt köksbord
Och din säng
Aldrig har jag legat så länge i nån säng
Och dina ögon
Aldrig har jag tittat så länge i nåns ögon
Jag stirrar och stirrade tills jag nästan blev blind
Du hade tusen ansikten i ett
Och vart och ett av dem var det vackraste jag nånsin sett
Men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
Hur ska en liten pojke alltid kunna tänka rätt?
Aldrig jag fick gå ner för gatan med dig
Och jag har sett dig släcka hela världen när du klev in i mig
Och du har lärt mig vad som är viktigt här
Och du är den enda lilla flickan
Som jag nånsin kommer hålla kär
Och bredvid dig så håller jag en annan värld
Och utan dig så går jag stilla mot döden
Och jag måste bädda in mig i mjuka lögner
För annars så kommer mitt hjärta att gå sönder
